Jag säger vad jag vill... eller?

Många av oss studenter på Media Management kommer säkerligen att bli chef någon dag i framtiden i mediebranschen. För oss är det därför väsentligt att ha kunskap kring lagar och begränsningar som vi måste ta hänsyn till i vårt arbete. Eva Jönsson, universitetsadjunkt, föreläste därför om lagen kring yttrandefrihet och tryckfrihet för att öka vår förståelse kring de lagar som vi som medborgare måste rätta oss efter. För mig är detta en total djungel och betydligt mer komplicerat än man kanske trott. Det är inte alltid tydligt vilken lag som gäller för ett brott och inte heller tydligt vem som bär ansvaret för det.  Eva Jönsson försökte ledsaga oss i denna djungel och berättade om yttrandefrihetsgrundlagen, tryckfrihetsförordningen och regeringsformen och tillämpningen av dessa.


Tre av våra grundlagar innehåller regler om yttrandefrihet: regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I regeringsformen finner vi rättigheterna kring yttrandefrihet och informationsfrihet. Dessa kan begränsas med hänsyn till vissa ändamål, då det kan handla om bland annat rikets säkerhet, folkförsörjningen och allmän ordning och säkerhet. Under regeringsformen finns tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), där TF är grundbulten och ses som viktigast av de yttrandefrihetsgrundlagarna, av historiska och praktiska skäl. Den ger medborgarna rätt att uttrycka sina tankar, åsikter och ger rätt att offentliggöra allmänna handlingar. (Olsson, 2009) TF skyddar yttranden i tryckt form, det är det grundläggande medlet och trycket som tryckmetod som ska skyddas.


Yttrandefrihetsgrundlagen ska säkra yttrandefriheten i andra medier än den tryckta skriften, det går av flera skäl inte att tillämpa tryckfrihetsförordningen på andra kommunikationsformer, men trots det är det flera principer som är desamma för de båda grundlagarna, såsom censurförbudet, meddelarskyddet och ensamansvar för utgivare.  (Olsson, 2009) ”Lagen tar sikte på medier som kan fylla samma funktion som tryckta skrifter – att sprida yttranden till en större allmänhet.” (Olsson, 2009 s.27)Detta kan handla om exempelvis radioprogram, ljudupptagningar och film. Till skillnad mot tryckfrihetsförordningen innehåller YGL en rad förbehåll och inskränkningar som setts som nödvändiga av tekniska och juridiska skäl.


En grundsten i lagarna kring yttrandefrihet är att det måste finnas en ansvarig utgivare. Vid exempelvis en filmdistribution av en föreläsning är föreläsaren skyddad av meddelarskyddet, det är istället den som är ansvarig utgivare som blir ansvarig för brott mot yttrandefriheten. Detsamma gäller för tryckta medier, det måste finnas en ansvarig utgivare. Det kan låta enkelt, men det är det verkligen inte. Det kanske inte alltid anges någon ansvarig utgivare. Här är exempelvis bloggar ett bra bevis på att den tekniska utvecklingen har kommit att göra tillämpningen av lagarna kring yttrandefrihet mer komplexa. Vi befinner oss i en ständigt föränderlig teknisk värld, den digitala utvecklingen har utvecklats med snabb hastighet. Det har därför kommit att bli allt mer komplicerat med lagstiftningen och kanske ännu mer otydligt. Det är inte längre så tydligt vem som är ansvarig utgivare. Som jag ser det kan vi inte stanna kvar vid uråldriga lagar, utan i takt med den digitala utvecklingen måste även lagarna kring yttrandefrihet utvecklas och anpassas efter våra nya kommunikationsformer.

Maria Boo
Mem 07

Litteratur: Olsson, Anders R. (2009) Yttrandefrihet & Tryckfrihet Handbok för journalister,  Studentlitteratur AB, Lund


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0