It’s electric, I just want to dance!
I tidigare inlägg har det digitala samhället och tillgången till information diskuterats efter en föreläsning med Fredrik Hertzman. Det digitala samhället stod på agendan ytterligare en föreläsning med Hertzman där diskussionen kring informationstillgänglighetens beroende av tid och rum togs upp.
Det förändrade digitala samhället har inte bara förändrat tillgången till information, utan även förutsättningarna för företag har förändrats vad det gäller tid och rum, vilket Hertzman menar får konsekvenser. Ny teknik och digitalisering har bidragit till att företag har kunnat bli mer flexibla, de är inte längre så beroende av att befinna sig på en plats. De har mer rörelsefrihet vilket innebär att de inte är bundna till det lokala samhället som de verkar i, utan kan röra sig mer globalt. Det nya digitala samhället har lett till att företag har större möjligheter att röra sig fritt mellan tid och rum. Gillian Doyle skriver i Understanding Media Economics (2005) att Internet har kommit att bli ett allt större forum för inköp och försäljning och information sprider sig betydligt fortare genom Internet. På så sätt kan konsumenten snabbt få information om produkter och tjänster (Doyle, G. 2005)
En stor skillnad som har kommit med det digitala samhällets utveckling är att vi numera kan köpa eller få tag i produkter som kan överföras elektroniskt till oss, elektroniska saker i fysisk form. Detta kan exempelvis handla om musik, ljudböcker, filmer etc. Denna tillgång har lett till att människor i dagens samhälle, tills skillnad från tidigare, tittar och lyssnar mer på olika saker. Referensramarna är inte längre så likartade som tidigare då medietillgången var betydligt mindre, vilket gjorde att många människor såg samma eller hörde samma saker. Förr var det radio och TV som gav gemensamma referensramar, men hur ser det egentligen ut i dagens samhälle? Som jag ser det så är det fortfarande radio och TV som bidrar mycket till våra referensramar, men numera ser vi människor på betydligt mer olika saker vilket gör att den stora befolkningen inte längre delar referensram i samma utsträckning. Vi delar snarare referensramar i mindre grupper, såsom vänkretsar, där ett visst medieutbud blir gemensamt för alla. Samhället tar inte längre del av samma medieutbud eftersom utbudet har blivit betydligt större, vilket vi är villiga att ta emot.
Den möjlighet till näthandel som svensken (och alla andra) har på sätt och vis ställt till det för ”fysiska” butiker. I synnerhet butiker som säljer film och musik har förlorat på näthandeln eftersom Internet numera gör det möjligt att köpa skivor och ladda ner direkt på sin dator. Varför ska man behöva röra sig till en butik när man kan göra det mycket enklare på Internet? En intressant aspekt som Hertzman avslutar sin föreläsning med är att berätta att de 1 000 populäraste skivorna står för 80 % av marknaden, medan samma skivor enbart står för 1/3 av Internetmarknaden. Detta beror mycket på att utbudet är betydligt större på Internet och att vi får tillgång till musik som vi annars kanske inte upptäckt genom exempelvis MySpace eller bloggar. Internet gör det väldigt enkelt för oss att upptäcka nya saker, musik inte minst.
För mig är Internet en stor tillgång. Jag gillar att möjligheten finns att upptäcka saker som man annars kanske inte gjort, vilket det stora utbudet bidrar till. Dessutom blir utbudet ofta nischat efter oss själva eftersom våra köp registreras, vilket gör det möjligt för Internetföretag att nischa sina produkter efter sina kunder. Har jag en gång köpt en viss bok kan jag få erbjudande om andra böcker som kanske skulle passa mig. Detsamma gäller i musikväg, Spotify ger mig varje dag förslag på artister som jag kanske skulle tycka om att lyssna på. Program som Spotify och Itunes gör det väldigt enkelt för oss att spela just en viss låt vid ett visst tillfälle, utan att behöva leta upp skivan och placera den i stereon. Dock kan jag erkänna att det visst känns en aning trist att man inte längre köper skivor utan istället använder Spotify, det finns en viss charm med att ha den fysiska produkten. Med det inte sagt att jag köper den. Varför betala dyra pengar för en skiva när jag kan få den gratis genom Spotify?
Maria Boo
Mem 07
Litteratur:
Doyle, Gillian (2005) Understanding Media Economics Sage Publications, London
