Media á la Boo

I tidigare inlägg diskuterade jag utifrån Jens Cavallins föreläsning det inflytande över innehållet i medierna som medieägarna har. Cavallin fortsatte sin diskussion kring medier, struktur och makt och medieägarnas roll i samhället. Diskussioner kring mediepolitik genomsyrade föreläsningen och Cavallin ställde frågan om man kan och ska göra någonting åt medieägandet i Sverige och i så fall hur detta skulle gå till. Kan det rentav vara så att medieägarna kan utgöra ett hot mot mångfalden och det demokratiska samhället?

Mediepolitik är enligt Cavallin ett centrum i den demokratiska statens liv och utifrån detta diskuterade han kulturpolitik, statsrätt och marknadspolitik, som alla tillsammans utgör mediepolitiken. I Norden har bandet mellan medier och det politiska systemet länge varit starka, men försöken att styra medieutvecklingen har inte varit framgångsrika. Hvitfelt och Nygren menar att det politiska inflytandet över medierna istället har kommit att minska ”i takt med att medierna blivit alltmer styrda av marknaden och i takt med den ökade globaliseringen.” (Hvitfelt, H. & Nygren, G. 2005 s. 21) Det politiska systemet, där mediepolitik är en del, försöker påverka mediernas utveckling på olika sätt där mediepolitikens huvudsakliga uppgift är att genom public service och presstöd försöka tillgodose samhällets behov av mångfald och mediernas funktion i demokratin. (Hvitfelt, H. & Nygren, G. 2005)

Frågan är dock vad som kan komma att hända med demokratin och mångfalden i samhället om detta fortgår. Är mångfalden och demokratin hotad av medieägarna? Jag nämnde i tidigare inlägg att medierna faktiskt har ett stort ansvar i samhället, i synnerhet public service som har till uppgift att tillgodose alla gruppers behov och förespråka mångfalden i samhället. Då det mer och mer har kommit att handla om att bli så lönsamma som möjligt kan detta komma att drabba mångfald och demokrati negativt. Curran och Gurevitch menar i Mass Media and Society (2005) att mediesystemet har kommit att röra sig allt längre bort från demokratin och allt närmare en mer liberal marknadsdriven modell. De menar att demokratin kan skadas till en följd av att låta marknaden styra innehållet i massmedierna. (Curran, J. & Gurevich, M. 2005)

Kan man göra någonting åt medieägandet och i så fall vad kan man göra? Är lagstiftning ett alternativ till att begränsa medieägandet? Har man rätt att göra ingrepp i marknaden och förändra massmediekoncentrationen eller till och med att sätta upp regler och regelföljande både nationellt och internationellt?  Det är svåra frågor att ta ställning till och jag är själv kluven i frågan om man borde göra någonting åt medieägarna, är detta verkligen någonting som man har rätt att göra? Frågan är också om man skulle lyckas göra någonting åt medieägandet, kommer det i slutändan att förändras till det bättre för medierna? Detta är någonting som jag är väldigt osäker på, även om mediekonglomeraten har stort inflytande över innehållet i medierna så handlar allt i slutändan om att tjäna pengar. Detta är enligt mig någonting som inte kommer att förändras, även om vi lyckas stoppa medieägarnas övertagande av ännu fler medier. Är det inte konglomeraten som styr innehållet i medierna så kommer det sannerligen vara någon annan som gör det och blir ett nytt hot för demokratin och mångfalden i vårt samhälle.

Maria Boo
Mem 07

Litteratur:

Curran, James & Gurevich, Michael (2005) Mass Media and Society, Hodder Education, London

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2008) På väg mot medievärlden 2020 - Journalistik, teknik och marknad, Studentlitteratur Lund