Media á la Boo

Svensk media har sedan många år tillbaka präglats av public service, vilket var ämnet för Olof Hulténs föreläsning. Hultén har tidigare arbetat som lärare på IKD på Högskolan i Kalmar, men har även arbetat med omvärldsbevakning på Sveriges Television. Han berättar att public service är en politisk ideologisk affärsidé med 90 år på nacken och diskuterar även kring de nya förhållanden som nu råder i samhället, som även har kommit att förändra förutsättningarna för public service. Internets framfart har lett till att public service – medierna även måste anpassa sig efter den digitala tidsåldern som vi befinner oss i. Frågan man länge har ställt sig är kring public service vara eller icke vara och hur skulle egentligen Sverige se ut om public service skulle avskaffas?

Tanken med public service är att vara i allmänhetens tjänst och arbetar utifrån den sociala ansvarsideologin. Förespråkare för denna ideologi menar att massmedierna har moraliska förpliktelser i samhället. De har ett ansvar för samhällets utveckling, vilket innebär att de inte kan utnyttja sin frihet för att enbart ta upp sådant som är kommersiellt gångbart. (Hadenius, S. & Weibull, L. 2003)Principen är att ”staten bedömt det som avgörande att radions och televisionens programverksamhet bedrevs självständigt och inte påverkades av statliga eller kommersiella intressen” (Hadenius, S. & Weibull, L. 2003).  

Som jag ser det, har public service ofta fått utstå hård kritik och motstånd från svenska folket och jag kan villigt erkänna att jag själv ofta svurit några gånger extra när det varit dags att betala TV-licensen. Jag är ingen flitig SVT-tittare och gillar den typen av ”skräp” som visas på bland annat TV3 och Kanal5, men ändå kan jag anse att det är en klar fördel att public service faktiskt finns. För mig ger SVT ett betydligt mer seriöst och professionellt intryck än vad exempelvis Kanal5 gör. Syftet med public service är att det ska stå till tjänst för befolkningen och att ha ett programutbud som ska nå alla målgrupper i Sverige. Detta menar Hultén är ett av argumenten till public service försvar, den kommersiella marknaden klarar inte och motsvarar inte samhällets alla behov av medietjänster. Enligt Robert W. McChesney (2001)i boken All makt åt medierna – eller ge folk vad folk vill ha finns det två motiv för att bibehålla offentliga etermedia. Han menar att man genom offentliga medier kunde upprätthålla kontrollen över ett begränsat sändningsutrymme, samt stå för sådana program som var samhällsnyttiga, vilket enligt kommersiella bolag inte var lönsamma. McChesney menar vidare att den digitala utvecklingen med Internet och sändningar via kabel, satellit och digitalt så är dessa motiv att upprätthålla offentliga medier inte längre hållbar. Samhället har idag tillgång till hundratals kanaler via sin TV och sina datorer så menar McChesney att tanken på att staten behöver bistå vissa sändningar faktiskt är löjlig. ”Det finns ingen anledning att låta staten fortsätta att vara dadda och tala om för folk vad de bör titta eller lyssna på eller att använda skattebetalarnas pengar till att finansiera program som inte har någon självklar publik. ” (McChesney, R.W. 2001, s.267-268)

Jag är kluven kring frågan om Sverige borde fortsätta i samma gamla hjulspår eller om det är på tiden för en drastisk förändring. Jag kan se både fördelar och nackdelar med att public service får fortgå i det svenska samhället. Som jag ser det, är det på sätt och vis ett förlegat system och jag kan ifrågasätta om det verkligen fyller sin ursprungliga funktion att stå till tjänst för allmänheten. Men frågan är vad som skulle kunna hända med den svenska massmedian om public service försvann, eftersom allting handlar om efterfrågan och tittarsiffror. Konkurrensen mellan kanalerna skulle möjligtvis kunna bli ännu större och SVT hade fått ge sig in hårdare i den kampen. Kanske hade skattebetalarna blivit nöjda över att slippa betala den envisa TV-avgiften, men frågan är hur länge de hade stått ut med alla skräpprogram (vilket risken är att det blir) och slutligen kanske saknat ”Debatt” och ”Plus” . Som sagt, jag är kluven i frågan, men tror ändå att public service har någonting att bidra med till de olika grupper som finns i svenska samhället. Jag ska göra mitt bästa för att inte rabbla alla svärord som finns i svenska språket nästa gång det är dags att betala TV-licensen och tänka en extra gång.  Jag låter följande citat få avsluta detta (aningen snurriga) blogginlägg:


Att tillhanda livskraftig public service är ingen enkel sak, framför allt inte i samhällen som präglas av etnisk och kulturell mångfald och där det i samhället finns rörelser med motsatta politiska och sociala mål. Hur de offentliga medierna ska kunna avspegla en upplyst allmän uppfattning bland medborgarna och ändå stå redaktionella och kulturellt självständiga gentemot staten eller någon annan auktoritet är likaså ett ständigt problem.

                                                                                                              (McChesney, R.W. 2001, s.282)

Maria Boo
Mem 07

Litteratur:

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2003) Massmedier En bok om press, radio& TV,  8:e upplagan, Albert Bonniers Förlag

McChesney, Robert W. (2001) All makt åt medierna – eller ge folk vad folk vill ha, Bokförlaget DN, Stockholm