Media á la Boo

I det demokratiska samhälle vi lever i idag är det viktigt för varje enskild medborgare att göra sin röst hörd, exempelvis genom att aktivt delta i de val som spelar roll för samhället. Tack vare den nya teknologiska utvecklingen som framkommit har det dessutom blivit enklare för den svenska medborgaren att på olika sätt delta i debatter och föra fram åsikter. Under föreläsningen med Anneli Ekelin introducerades begreppet e-deltagande och förde en diskussion kring dess betydelse. Trots att vi som medborgare har möjligheten att aktivt delta i demokratiska processer kan man ändå ifrågasätta om detta deltagande överhuvudtaget får några märkbara effekter eller inte.

Anneli Ekelin inleder sin föreläsning med att föra fram begrepp som ingår i det forskningsfält som forskar kring samspelet mellan samhälle och teknik, där hon menar att teknikutvecklingen sker i samspel med samhället. Forskningsfältet innefattar e-governance, e-government, e-förvaltning, e-tjänster och e-demokrati. E-governance och e-government omfattar utvecklingen av e-förvaltning och e-tjänster. E-demokrati är samlingsbegrepp för förändringsprocesser. De förändringar som sker syftar till att sätta medborgarperspektivet i centrum. I detta forskningsfält är e-deltagande en del av e-government som innefattar omvandlingen av offentlig verksamhet genom införande och utveckling av ny teknik och en fördjupning av e-demokratin. Det är deltagandet som är det viktiga.

Visionen kring e-deltagande menar Ekelin är att finna nya former av representation och ge medborgarna en möjlighet att delta i hela den demokratiska processen. Det är medborgarnas deltagande som är i fokus och utökat deltagande ses som ett möjligt sätt att fördjupa vår demokrati. Att få medborgare att aktivt delta i demokratiska processer menar Ekelin är en medveten strategi för myndigheter, på så sätt kan de vinna ökat förtroende och legitimitet. Det kan dessutom förnya politiken på olika sätt. Trots att e-deltagande verkar vara ett vinnande koncept, att få medborgarna att bli aktiva deltagare i förändringsprocesser så är frågan om vi verkligen blir delaktiga i dem. Får vårt deltagande några effekter eller inte?

Att demokratin är viktigt i vårt samhälle kan knappast någon missat, det är varje medborgares plikt att verka för demokratin. I På väg mot medievärlden 2020 (2005) beskrivs det offentliga rummet som den viktigaste arenan för den demokratiska processen, där medborgare kan föra diskussioner och har möjligheten att påverka den politiska dagordningen. Det framgår även att den digitala utvecklingen, i synnerhet Internet, har kommit att påverka det offentliga rummet. De traditionella medierna har sedan tidigare haft en viktig funktion i det offentliga rummet, men detta har kommit att förändras och präglas istället av hierarki, med enkelriktad kommunikation uppifrån. På så sätt har medborgaren förvandlats till åskådare istället för deltagare. Lars Ilshammar (2005) menar att ”inte heller de nya digitala medierna tycks ge mycket hopp för det offentliga rummets idé om politisk frihet och jämlikhet när de snabbt inordnas i samma makt- och ägarstrukturer”. (Hvitfelt, H. & Nygren, G. 2005 s.302) Internet ger oss betydligt större möjligheter att vara deltagande i diverse processer och vi har möjligheten att ta del av information som vi annars kanske inte gjort. Vi har möjligheten att delta i politiska processer och vi tror kanske att vi har någonting att säga till om, att det vi säger verkligen kan göra någon skillnad. Frågan är om det verkligen är så eller om det, som Ekelin nämnde, är ett spel för gallerierna. Finns det några mätbara eller synbara konsekvenser för demokratin av vårt aktiva deltagande? Är vi delaktiga överhuvudtaget? Visst, vi kan genom den nya teknologiska utvecklingen föra fram våra åsikter på ett enklare sätt än tidigare, men jag tror snarare att det är som Lars Ilshammar (Hvitfelt, G. & Nygren, H. 2005) nämner i På väg mot medievärlden 2020 att medierna hamnar i strukturer som påverkar det offentliga rummet och på så sätt även demokratin. Jag har en känsla av att den svenska medborgaren kan vara medveten om det faktum att deltagande inte nödvändigtvis betyder att man är delaktigt i det som sker. Denna insikt kan kanske leda till att man låter bli att delta överhuvudtaget eftersom man inser att det man gör eller säger inte spelar någon roll, vilket möjligtvis kan bli ett bakslag för demokratin. Det kanske känns tungt att veta att man inte har så mycket att säga till om, men det gäller att kämpa på. Någon gång får du kanske dina 15 minuter i rampljuset och chansen att slå ditt slag för demokratin!

Maria Boo
Mem 07 

Litteratur:

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2005) På väg mot medievärlden 2020 - Journalistik, teknik och marknad, Studentlitteratur Lund

I tidigare inlägg har det digitala samhället och tillgången till information diskuterats efter en föreläsning med Fredrik Hertzman. Det digitala samhället stod på agendan ytterligare en föreläsning med Hertzman där diskussionen kring informationstillgänglighetens beroende av tid och rum togs upp.

Det förändrade digitala samhället har inte bara förändrat tillgången till information, utan även förutsättningarna för företag har förändrats vad det gäller tid och rum, vilket Hertzman menar får konsekvenser. Ny teknik och digitalisering har bidragit till att företag har kunnat bli mer flexibla, de är inte längre så beroende av att befinna sig på en plats. De har mer rörelsefrihet vilket innebär att de inte är bundna till det lokala samhället som de verkar i, utan kan röra sig mer globalt. Det nya digitala samhället har lett till att företag har större möjligheter att röra sig fritt mellan tid och rum. Gillian Doyle skriver i Understanding Media Economics (2005) att Internet har kommit att bli ett allt större forum för inköp och försäljning och information sprider sig betydligt fortare genom Internet. På så sätt kan konsumenten snabbt få information om produkter och tjänster (Doyle, G. 2005)

En stor skillnad som har kommit med det digitala samhällets utveckling är att vi numera kan köpa eller få tag i produkter som kan överföras elektroniskt till oss, elektroniska saker i fysisk form. Detta kan exempelvis handla om musik, ljudböcker, filmer etc. Denna tillgång har lett till att människor i dagens samhälle, tills skillnad från tidigare, tittar och lyssnar mer på olika saker. Referensramarna är inte längre så likartade som tidigare då medietillgången var betydligt mindre, vilket gjorde att många människor såg samma eller hörde samma saker. Förr var det radio och TV som gav gemensamma referensramar, men hur ser det egentligen ut i dagens samhälle? Som jag ser det så är det fortfarande radio och TV som bidrar mycket till våra referensramar, men numera ser vi människor på betydligt mer olika saker vilket gör att den stora befolkningen inte längre delar referensram i samma utsträckning. Vi delar snarare referensramar i mindre grupper, såsom vänkretsar, där ett visst medieutbud blir gemensamt för alla. Samhället tar inte längre del av samma medieutbud eftersom utbudet har blivit betydligt större, vilket vi är villiga att ta emot.

Den möjlighet till näthandel som svensken (och alla andra) har på sätt och vis ställt till det för ”fysiska” butiker. I synnerhet butiker som säljer film och musik har förlorat på näthandeln eftersom Internet numera gör det möjligt att köpa skivor och ladda ner direkt på sin dator. Varför ska man behöva röra sig till en butik när man kan göra det mycket enklare på Internet? En intressant aspekt som Hertzman avslutar sin föreläsning med är att berätta att de 1 000 populäraste skivorna står för 80 % av marknaden, medan samma skivor enbart står för 1/3 av Internetmarknaden. Detta beror mycket på att utbudet är betydligt större på Internet och att vi får tillgång till musik som vi annars kanske inte upptäckt genom exempelvis MySpace eller bloggar. Internet gör det väldigt enkelt för oss att upptäcka nya saker, musik inte minst.

För mig är Internet en stor tillgång. Jag gillar att möjligheten finns att upptäcka saker som man annars kanske inte gjort, vilket det stora utbudet bidrar till. Dessutom blir utbudet ofta nischat efter oss själva eftersom våra köp registreras, vilket gör det möjligt för Internetföretag att nischa sina produkter efter sina kunder. Har jag en gång köpt en viss bok kan jag få erbjudande om andra böcker som kanske skulle passa mig. Detsamma gäller i musikväg, Spotify ger mig varje dag förslag på artister som jag kanske skulle tycka om att lyssna på. Program som Spotify och Itunes gör det väldigt enkelt för oss att spela just en viss låt vid ett visst tillfälle, utan att behöva leta upp skivan och placera den i stereon. Dock kan jag erkänna att det visst känns en aning trist att man inte längre köper skivor utan istället använder Spotify, det finns en viss charm med att ha den fysiska produkten. Med det inte sagt att jag köper den. Varför betala dyra pengar för en skiva när jag kan få den gratis genom Spotify?

Maria Boo
Mem 07

Litteratur:
Doyle, Gillian (2005) Understanding Media Economics Sage Publications, London

Kombinationen genus och medier, en inte så ovanlig diskussion som med jämna mellanrum tar upp stor plats i samhällsdebatten. Britt-Marie Ringfjord, lärare på IKD och genusforskare, föreläste för oss kring genus och könsroller och gav oss även en tillbakablick på feminismen och kvinnorörelser. Den aspekt som jag finner mest intressant i debatten kring könen är på det sätt som män och kvinnor framställs i våra medier, någonting som kan diskuteras i det oändliga och som även kommer behandlas i detta inlägg.

Ringfjord inledde sin föreläsning med att berätta att det i varje kultur finns ett antal föreställningar om könen, om vilka egenskaper män och kvinnor bör ha för att tolkas som man eller kvinna. Det handlar alltså om att män och kvinnor har olika könskoder som definierar könet och dess egenskaper. Hon menar dessutom att genus är det socialt konstruerade könet och det är könsrollen som visar vilka rättigheter och skyldigheter som vi förknippar med det biologiska könet. Genom att använda definitionen genus kan vi komma bort från den tankekonstruktion som grundar sig på det biologiska könet. Genom att använda begreppet genus visas det hur kön uppstår genom sociokulturella processer och hur dessa konstrueras i relationer mellan kvinnor och män.  Det är huvudsakligen de socialt konstruerade skillnaderna mellan män och kvinnor som är intressanta för samhälls- och medievetenskaplig forskning.

Under föreläsningens slutskede berättade Ringfjord om Anja Hirdman som skrivit boken Tilltalande bilder, vilken jag sedan tidigare kände till. I boken har Hirdman analyserat synen på publiken i Fib Aktuellt och Veckorevyn, en undersökning som pågått under många år. En fråga som ställdes kring detta var att det kan anses konstigt att jämföra dessa två tidningarna med varandra, men jag anser inte det vara en jämförelse mellan de två tidningarna. Jag tror att det snarare handlar om att se hur kvinnor framställs i de här kvinnorna och vad dessa egentligen säger till de kvinnor och män som läser de här tidningarna. Men det är också uppenbart att det inte skiljer särskilt mycket mellan de här två tidningarna, exempelvis vad det gäller tidningarnas framsidor. Veckorevyns hade enkelt kunnat tas för Fib Aktuellt och tvärtom, bara genom omslagsbilderna.

Kvinnor figurerar och representeras på ett visst sätt inom medierna, och det är inte svårt att se att kvinnobilden ofta är missvisande eller helt felaktig. Det finns forskning som visar att på det sätt som kvinnor representeras i media i alls överensstämmer med den verklighet som vi lever i. Media ger en missvisande bild av kvinnornas identitet. Då media har en viktig funktion att representera grupper i samhället och visa den stora publiken hur en specifik grupp är, är det viktigt att de visar realistiska representationer. Medierna måste försöka komma så nära verkligheten som möjligt när de representerar kvinnor och andra grupper i samhället. (Curran, J. & Gurevich, M. 2005)Veckorevyn och Fib Aktuellt är bara en liten del av den representation som sker av kvinnor. Det är bara att läsa en vanlig dagstidning och se hur kvinnorna representeras. På så sätt bidrar medierna till att kvinnors roll ses på ett visst sätt och upprätthåller dessutom bilden av dem.

Som jag ser det så är det inte mycket som har förändrats när det gäller tidningar för kvinnor, såsom Veckorevyn. Fortfarande berättar de för oss hur kvinnorna ska se ut, de bästa tipsen för att bli framgångsrik och hur man som kvinna tillfredsställer en man. Jag har för längesedan slutat läsa sådana tidningar då det mer upprör än berör. Det här anser jag hör tydligt ihop med Ringfjords åsikter, där hon menar att genus är någonting som är socialt konstruerat. Genom media konstrueras män och kvinnor och påverkar och bidrar till den bild vi själv har av kvinnor och män. Media har en stor bidragande roll till hur män och kvinnor framstår och det är enkelt för oss att ta åt oss det som figurerar i medierna. Det är väldigt viktigt att vara medveten om det som medierna visar oss när det kommer till könen, vilket jag tror att många tyvärr bortser från. Det är lättare att blunda för problem som finns än att faktiskt försöka förändra.  Jag tror att det är väldigt svårt att komma bort från det socialt konstruerade könet och svårt att förändra bilden av manligt och kvinnligt, vi befinner oss i de vanemönster som finns och ifrågasätter inte varför saker är på ett visst sätt. Jag hoppas att det någon gång i framtiden kommer att ske en förändring och att bilderna av män och kvinnor blir annorlunda. Tills det sker, fortsätter jag att hålla mig borta från Veckorevyn.

Maria Boo
Mem 07

Litteratur:

Curran, James & Gurevich, Michael, Mass Media and Society (2005) Hodder Education, London

Det har sedan tidigare diskuterats i den här bloggen kring förändringar i samhället då vi befinner oss i en ständigt föränderlig värld, där den teknologiska utvecklingen har gått med en rasande fart. Vi har nya sätt att ta del av information samtidigt som vi har nya kommunikationsmöjligheter. Under Fredrik Hertzmans föreläsning fördes diskussioner kring det digitala samhället med utgångspunkt i informationsteknologin och hur den eventuellt kan påverka oss och de förutsättningar vi har.

Det digitala samhället har genomgått stora förändringar och ger oss idag stora möjligheter att ta del av information och kommunicera vidare information, i synnerhet genom Internet. Internet har stora möjligheter och mycket potential . Detta innebär inte att nya sätt att kommunicera gör att tidigare sätt försvinner, nya medierna ersätter inte gamla utan Hertzman menar att de nya sätten istället kompletterar gamla sätt att kommunicera.  

Under föreläsningens gång ställde Hertzman frågorna om hur våra förutsättningar för kommunikation ser ut och hur det påverkar oss och våra möjligheter i samhället. För oss mediestudenter är det kanske enklare att diskutera sådana här frågor och det fick mig verkligen att fundera över sätten som vi faktiskt kommunicerar i dagsläget. Vi är nästan totalt beroende av Internet och jag tror inte att det är många i vår klass som hade klarat många dagar utan det. Jag vet att jag inte hade gjort det i alla fall. Den nya teknologin med Internet, Iphones och diverse program och forum såsom Twitter och Facebook tar numera en stor del av ens egen vardag. Vi kommunicerar betydligt mer genom Internet och andra sätt, vi kommunicerar inte längre på ett personligt plan, vilket givetvis för med sig både fördelar och nackdelar. En nackdel som jag ser är att det har kommit att bli alltmer opersonligt, istället för att ringa till en vän kommunicerar man nu istället genom Internet eller SMS. Fördelar som det nya digitala samhället bär med sig är att det har kommit att bli betydligt enklare, man behöver inte längre slå upp telefonnummer i en telefonkatalog utan kan genom några enkla klick få fram det nummer man behöver. Dessutom ger det en viss säkerhet, exempelvis när det gäller mail, det går snabbt och man kan enklare veta om det har kommit fram till mottagaren och behöver inte vara rädd för att posten ska slarva bort brevet.

Den nya informationsteknologin har kommit att bli ett självklart inslag i våra dagliga rutiner. Som jag ser det är den nya teknologin ett väldigt viktigt verktyg för oss och de möjligheter som den faktiskt ger oss att kommunicera. Internet har hyllats som en av de stora källorna till spridning av information och man kan med hjälp av Internets omfattning bygga nätverk och sociala grupper. På så sätt kan man nå ut med sitt budskap till en global publik (Hvitflet, H. & Nygren, G. 2005). Att bygga nätverk och bibehålla dessa nätverk tror jag kommer att bli oerhört viktigt för oss när vi slutligen ska ut i arbetslivet. Med ett stort nätverk kan man komma långt. Under mitt sista år som student har jag även valt att delta i KARMA som företagsansvarig och jag såg snabbt de möjligheter som kan komma ur att jag involverar mig i detta projekt. Det är jag som har den huvudsakliga kontakten med de företag som deltar på mässan och på så sätt kan jag utvidga mitt nätverk. Självklart hoppas man ju att dessa kontakter kan komma att leda till någonting betydligt större i slutändan. Här är kommunikation och information av stor vikt och de nya kommunikationsformerna som vi använder oss av gör mitt arbete som företagsansvarig betydligt enklare. Företag har möjligheten att nå mig när som helst och jag kan skicka viktig information till dem på mail. En aspekt som jag lagt märke till är att nästintill alla företag som kontaktats vill ha informationen på mail, vilket påvisar att samhället har blivit mer och mer digitaliserat.

Jag anser att det nya digitala samhället har kommit och kan fortsätta ge oss stora möjligheter, mycket har kommit att bli betydligt enklare för många företag. Jag tänker exempelvis på min egen fars bussbolag, som för inte alltför många års sedan etablerade sig på Internet. Genom att kunderna själv kunde boka sin resa på Internet försvann mycket av arbetsbördan på kontoret (dit kunderna tidigare ringt in och bokat) och personalen har nu istället mer tid till andra saker som annars kom i skymundan. Internet kan öppna upp många nya vägar, vilket även min far insett. Han har genom Internet funnit nya vägar till marknadsföring och kontakten med hotell i andra länder har blivit betydligt enklare (nu genom mail, tidigare genom fax).  Internets inverkan på det dagliga livet och samhällets utveckling kan i vissa fall ses som negativt, men jag ser ändå att dess fördelar väger över i stor skara. Internet känns obegränsat och de möjligheter som detta digitala fenomen skapar för oss, det är det bara att ta tillvara på i så stor utsträckning man bara kan!

Maria Boo

Mem 07

Litteratur:

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2008) På väg mot medievärlden 2020 - Journalistik, teknik och marknad, Studentlitteratur Lund

I tidigare inlägg diskuterade jag utifrån Jens Cavallins föreläsning det inflytande över innehållet i medierna som medieägarna har. Cavallin fortsatte sin diskussion kring medier, struktur och makt och medieägarnas roll i samhället. Diskussioner kring mediepolitik genomsyrade föreläsningen och Cavallin ställde frågan om man kan och ska göra någonting åt medieägandet i Sverige och i så fall hur detta skulle gå till. Kan det rentav vara så att medieägarna kan utgöra ett hot mot mångfalden och det demokratiska samhället?

Mediepolitik är enligt Cavallin ett centrum i den demokratiska statens liv och utifrån detta diskuterade han kulturpolitik, statsrätt och marknadspolitik, som alla tillsammans utgör mediepolitiken. I Norden har bandet mellan medier och det politiska systemet länge varit starka, men försöken att styra medieutvecklingen har inte varit framgångsrika. Hvitfelt och Nygren menar att det politiska inflytandet över medierna istället har kommit att minska ”i takt med att medierna blivit alltmer styrda av marknaden och i takt med den ökade globaliseringen.” (Hvitfelt, H. & Nygren, G. 2005 s. 21) Det politiska systemet, där mediepolitik är en del, försöker påverka mediernas utveckling på olika sätt där mediepolitikens huvudsakliga uppgift är att genom public service och presstöd försöka tillgodose samhällets behov av mångfald och mediernas funktion i demokratin. (Hvitfelt, H. & Nygren, G. 2005)

Frågan är dock vad som kan komma att hända med demokratin och mångfalden i samhället om detta fortgår. Är mångfalden och demokratin hotad av medieägarna? Jag nämnde i tidigare inlägg att medierna faktiskt har ett stort ansvar i samhället, i synnerhet public service som har till uppgift att tillgodose alla gruppers behov och förespråka mångfalden i samhället. Då det mer och mer har kommit att handla om att bli så lönsamma som möjligt kan detta komma att drabba mångfald och demokrati negativt. Curran och Gurevitch menar i Mass Media and Society (2005) att mediesystemet har kommit att röra sig allt längre bort från demokratin och allt närmare en mer liberal marknadsdriven modell. De menar att demokratin kan skadas till en följd av att låta marknaden styra innehållet i massmedierna. (Curran, J. & Gurevich, M. 2005)

Kan man göra någonting åt medieägandet och i så fall vad kan man göra? Är lagstiftning ett alternativ till att begränsa medieägandet? Har man rätt att göra ingrepp i marknaden och förändra massmediekoncentrationen eller till och med att sätta upp regler och regelföljande både nationellt och internationellt?  Det är svåra frågor att ta ställning till och jag är själv kluven i frågan om man borde göra någonting åt medieägarna, är detta verkligen någonting som man har rätt att göra? Frågan är också om man skulle lyckas göra någonting åt medieägandet, kommer det i slutändan att förändras till det bättre för medierna? Detta är någonting som jag är väldigt osäker på, även om mediekonglomeraten har stort inflytande över innehållet i medierna så handlar allt i slutändan om att tjäna pengar. Detta är enligt mig någonting som inte kommer att förändras, även om vi lyckas stoppa medieägarnas övertagande av ännu fler medier. Är det inte konglomeraten som styr innehållet i medierna så kommer det sannerligen vara någon annan som gör det och blir ett nytt hot för demokratin och mångfalden i vårt samhälle.

Maria Boo
Mem 07

Litteratur:

Curran, James & Gurevich, Michael (2005) Mass Media and Society, Hodder Education, London

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2008) På väg mot medievärlden 2020 - Journalistik, teknik och marknad, Studentlitteratur Lund

Medier och makt är två begrepp som har kommit att bli allt mer sammanlänkade med varandra. Stora företag, mediekonglomerat såsom Bonniers och Schibsted äger numera stora delar av mediemarknaden och kan på så sätt begränsa och ha stort inflytande över innehållet i dessa medier. Under Jens Cavallins första föreläsning stod medier, struktur och makt på agendan och han diskuterade den påverkan som ägarna av medierna kan ha över det innehåll som når allmänheten via medierna.  Att medieägarna inte skulle ha inflytande över innehållet i massmedia är lika absurt att säga som att jorden är platt, vilket är påståendet som inleder Cavallins föreläsning kring medieägande och makt.

Cavallin själv har tidigare arbetat inom regeringskansliet med just ägandefrågor och ägandekoncentrationen i massmedia. Det framgår tydligt genom hans föreläsning att medieägande kan ha stort inflytande över flera områden i samhället, inte minst inom politiken. Berlusconi torde vara ett ypperligt exempel på detta, då den italienske premiärministern äger lokala TV-stationer samtidigt som han har kontrollen över den statliga televisionen. Berlusconi har ofta varit i blickfånget just på grund av den makt han har över Italiens medier och inte helt oväntat är detta någonting som han utnyttjar till fullo och till sin fördel. Det är väl egentligen inte särskilt förvånande, man framställer väl inte sig själv i dålig dager i sina egna TV-kanaler? Frågan är om det här egentligen är rimligt, att ha full kontroll över medierna genom sitt ägande? Utifrån Cavallins föreläsning framgår det att de stora mediemogulerna faktiskt har betydligt mer inverkan på dagens medier än man är medveten om och med Berlusconi som tydligt exempel på att medieägande har stort inflytande på även politiken.  McChesney (2001)menar i All makt åt medierna – eller ge folk vad folk vill ha att det stora inflytande som medier numera har, har kommit att påverka det demokratiska samhället negativt och han menar att ”Ju rikare och mäktigare de jättelika mediekoncernerna blivit, desto sämre har också förutsättningarna för en demokrati med aktiv medverkan från medborgarnas sida blivit.” (McChesney, R. 2001) Detta är ju givetvis någonting som är negativt, att mediekonglomeraten kan utnyttja sin ställning även politiskt och enligt McChesney så har de stora medieföretagen betydligt mer inflytelserika än tidigare och att de har kommit att bli allt viktigare för vårt samhällsliv. (McChesney, R. 2001)

Hur viktigt är egentligen ägandet för innehållet? Här vill jag återknyta till inledningen i det här inlägget, där Cavallin menade att inte tro att mediekonglomeraten har inflytande över vad allmänheten får ta del av är lika absurt som att tro att jorden är platt. Jag tror att medieägarna har betydligt större inverkan på innehållet än vad vi faktiskt tror. McChesney (2001) menar att de följder som ägarkoncentrationen och konglomeraten får för innehållet i medierna huvudsakligen är av negativ karaktär. Han menar att mediernas utbud knyts till de mäktiga koncernernas behov och intressen, och att mediernas utbud genomgår en allt större kommersialisering när ledande företag försöker stärka sin position på marknaden för att nå högre vinst.  Detta gäller i första hand i USA där McChesney har sin utgångspunkt, men detta tycker jag även är någonting som vi alltmer kan se i Sverige.  Jag tror att det blir allt viktigare för medborgarna att se på medierna med kritiska ögon. Som de flesta andra drar man snabbt paralleller till Bonnier-koncernen, med grund i Albert Bonniers Förlag och äger bland annat Dagens Nyheter, Expressen, Dagens Industri och TV4-gruppen m.fl. (Wikipedia.org)Inte skulle Bonnierägda medier publicera någonting som skulle få Bonnierkoncernen att framstå negativt. Inte heller skulle böcker från andra bokförlag få någon plats i ett medium ägt av Bonnier. Varför skulle det? Bonniers kan här maximalt utnyttja sin position som ägare. Det här är väl ingenting som man kan förhindra, eller?

Berlusconi och Bonniers är bara två exempel på medieägare som har kommit att ha möjligheten att styra innehållet som vi får ta del av genom medierna. Som jag tidigare nämnde tror jag att det blir allt viktigare för oss att vi kritiskt ser på medierna och förstår att innehållet som vi får ta del av faktiskt är styrt från ägarna. De kan ha stort inflytande över innehållet och vinkla det på det sätt som de själva önskar, allt för att bli så lönsamma som möjligt. Egentligen är det ingenting konstigt med det här, alla företag arbetar ständigt för att bli så lönsamma som möjligt och det sätt som mediekonglomeraten arbetar är enligt mig väldigt smart. Visst, det har kommit att påverka mediernas innehåll, men jag tror inte att det är detta som konglomeraten har varit ute efter från början. De tar vara på de möjligheter de får och gör allt för att tjäna pengar. Men jag tror även, i likhet med McChesney att fokusen på att vara så lönsamma som möjligt kan föra med sig negativa aspekter såsom att det skadar vårt demokratiska samhälle. Det är trots allt medierna som förser oss med dagliga nyheter och som påverkar vad vi tycker och tänker. Medierna har ett stort ansvar och det är någonting som de verkligen måste ta tillvara på.

Maria Boo
Mem 07

Litteratur:

McChesney, Robert W. (2001) All makt åt medierna – eller ge folk vad folk vill ha, Bokförlaget DN, Stockholm

I dagens samhälle har den digitala tekniken kommit att ta allt större plats i medievärlden vilket har kommit att innebära stora svårigheter för vissa medier, i synnerhet vad det gäller tidningsbranschen. Dagspressen har länge regerat på mediemarknaden men med Internets utveckling och framfart har dagspressen kommit att få kämpa för sin fortsatta existens. Tidningsläsarna sviker och tidningarna måste ständigt anpassa sig till de nya medieförhållanden som råder. Gunilla Sax som är tidningschef på Barometern och Oskarshamntidningen diskuterar de nya förhållanden som dagspressen nu måste anpassa sig efter och hur framtiden kan komma att se ut för tidningsbranschen.

Gunilla Sax berättar att dagstidningsbranschen har kommit att utmanas av många nya medier, såsom Internet, men även att människor har fått nya läsvanor och att de inte längre är villiga att betala för att ta del av nyheter. Nyheter ses istället som något som alla har rätt till att komma åt gratis, vilket man gör via exempelvis Internet. Hon visar oss ett antal undersökningar som visar hur förändringen ser ut vad det gäller den genomsnittliga mediekonsumtionen som visar att dagstidningen fortfarande ligger högt. Trots detta anser Gunilla att vi kan vänta oss att Internet kan fortsätta stiga och så småningom även gå om dagstidningen i människors mediekonsumtion. Att dagstidningens roll har förändrats över åren och att den regelbundna läsningen av dagstidningar har sjunkit framförallt hos den yngre målgruppen ser jag som föga förvånande. Möjligheten att ta del av nyheter via andra medier, då framförallt Internet men även mobilt, ser jag som föga förvånande. Inte heller förvånas jag över att människor har blivit mer ovilliga att betala för en tidningsprenumeration då Internet ger oändliga möjligheter att ta del av nyheter på ett billigare sätt.

I På väg mot medievärlden 2020 (2008) fastställer Håkan Hvitfelt och Gunnar Nygren att medievärlden förändras snabbt och det har blivit ett faktum att de olika medieformerna alltmer kommit att närma sig varandra. Gränserna dem emellan blir otydliga och är på väg att försvinna. De menar dessutom att när nya digitala medier gör det möjligt för nyheter att finnas tillgängliga på TV och Internet dygnet runt så har dagstidningens funktion och innehåll förändrats. Dessutom arbetar dagstidningar efter nya ekonomiska förutsättningar då även annonsörer tar vara på de nya medieformernas möjligheter. (Hvitfelt, H. & Nygren, G. 2008)

Många förutspår papperstidningens död och visst, den har kommit att förlora en del i värde och funktion nu när det finns så stora möjligheter med Internet. Trots att dagstidningen är väletablerad så menar Hvitfelt och Nygren (2008) att den papperslösa tiden egentligen redan är här och de menar att om det finns andra billigare alternativ så kommer papperstidningen att tyna bort. Just det nya digitala samhället ställer till det för tidningsbranschen idag och den stora frågan är hur de egentligen ska kunna överleva? Gunilla menar att det är viktigt för tidningar att ta vara på de möjligheter som finns och anpassa sig till de förändringar som sker, även de måste ta tillvara på de möjligheter som nya medier för med sig. Tidningar är till stor del beroende av de intäkter som kommer från prenumeranter och annonsintäkter. Minskar dessa poster så befinner de sig genast i en svår sits. Därför måste de ta tillvara på Internets roll, men här ställer Gunilla sig frågan hur de ska tjäna pengar på nätet? Kan man ta betalt för tjänster på Internet, i likhet med Aftonbladet som snabbt kom fram med sin plus-tjänst där man betalar för att komma åt vissa artiklar? Jag ser detta som ett framgångsrikt koncept att använda sig av som tidning, på så sätt kan man som tidning fortfarande tjäna pengar fast på Internet.

För mig finns det en viss charm med en morgontidning och man kan fråga sig hur det skulle se ut om papperstidningen verkligen försvann och det är en liknande diskussion som pågår med public service. Jag tror att det kan handla väldigt mycket om en kvalitetsfråga i båda fallen och jag tror även att om papperstidningen helt skulle försvinna så kan det möjligtvis bli så att mycket information och nyheter faller bort. Man läser inte en dagstidning eller en tidning på samma sätt. Som dagstidning har man större möjligheter att fördjupa sig och hålla en högre nivå rent kvalitetsmässigt. Men om läsarna sviker, hur ska man då gå tillväga? Gunilla Sax menar att utöver medieförändringen så måste tidningen hitta andra sätt att behålla sina läsare och för att klara av den konkurrens som finns med Internet. Tidningen måste ge läsaren någonting extra som de inte får genom Internet, vilket många tidningar använder sig av idag. En DVD-film, en bok och liknande kan locka läsaren till att köpa tidningen istället för att läsa den på Internet.

Jag kan tycka att det skulle vara väldigt tråkigt om dagstidningen helt skulle försvinna, jag ser gärna att den finns kvar. Det är något speciellt med att sitta vid frukostbordet hela familjen, med näsorna nertryckta i vars en del av morgontidningen. Men det gäller, som Gunilla Sax berättade under sin föreläsning, för tidningsbranschen att arbeta aktivt med framtidsstrategier och finna nya vägar för att överleva konkurrensen från Internet.  

Maria Boo
Mem 07

Litteratur:

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2008) På väg mot medievärlden 2020 - Journalistik, teknik och marknad, Studentlitteratur Lund

Svensk media har sedan många år tillbaka präglats av public service, vilket var ämnet för Olof Hulténs föreläsning. Hultén har tidigare arbetat som lärare på IKD på Högskolan i Kalmar, men har även arbetat med omvärldsbevakning på Sveriges Television. Han berättar att public service är en politisk ideologisk affärsidé med 90 år på nacken och diskuterar även kring de nya förhållanden som nu råder i samhället, som även har kommit att förändra förutsättningarna för public service. Internets framfart har lett till att public service – medierna även måste anpassa sig efter den digitala tidsåldern som vi befinner oss i. Frågan man länge har ställt sig är kring public service vara eller icke vara och hur skulle egentligen Sverige se ut om public service skulle avskaffas?

Tanken med public service är att vara i allmänhetens tjänst och arbetar utifrån den sociala ansvarsideologin. Förespråkare för denna ideologi menar att massmedierna har moraliska förpliktelser i samhället. De har ett ansvar för samhällets utveckling, vilket innebär att de inte kan utnyttja sin frihet för att enbart ta upp sådant som är kommersiellt gångbart. (Hadenius, S. & Weibull, L. 2003)Principen är att ”staten bedömt det som avgörande att radions och televisionens programverksamhet bedrevs självständigt och inte påverkades av statliga eller kommersiella intressen” (Hadenius, S. & Weibull, L. 2003).  

Som jag ser det, har public service ofta fått utstå hård kritik och motstånd från svenska folket och jag kan villigt erkänna att jag själv ofta svurit några gånger extra när det varit dags att betala TV-licensen. Jag är ingen flitig SVT-tittare och gillar den typen av ”skräp” som visas på bland annat TV3 och Kanal5, men ändå kan jag anse att det är en klar fördel att public service faktiskt finns. För mig ger SVT ett betydligt mer seriöst och professionellt intryck än vad exempelvis Kanal5 gör. Syftet med public service är att det ska stå till tjänst för befolkningen och att ha ett programutbud som ska nå alla målgrupper i Sverige. Detta menar Hultén är ett av argumenten till public service försvar, den kommersiella marknaden klarar inte och motsvarar inte samhällets alla behov av medietjänster. Enligt Robert W. McChesney (2001)i boken All makt åt medierna – eller ge folk vad folk vill ha finns det två motiv för att bibehålla offentliga etermedia. Han menar att man genom offentliga medier kunde upprätthålla kontrollen över ett begränsat sändningsutrymme, samt stå för sådana program som var samhällsnyttiga, vilket enligt kommersiella bolag inte var lönsamma. McChesney menar vidare att den digitala utvecklingen med Internet och sändningar via kabel, satellit och digitalt så är dessa motiv att upprätthålla offentliga medier inte längre hållbar. Samhället har idag tillgång till hundratals kanaler via sin TV och sina datorer så menar McChesney att tanken på att staten behöver bistå vissa sändningar faktiskt är löjlig. ”Det finns ingen anledning att låta staten fortsätta att vara dadda och tala om för folk vad de bör titta eller lyssna på eller att använda skattebetalarnas pengar till att finansiera program som inte har någon självklar publik. ” (McChesney, R.W. 2001, s.267-268)

Jag är kluven kring frågan om Sverige borde fortsätta i samma gamla hjulspår eller om det är på tiden för en drastisk förändring. Jag kan se både fördelar och nackdelar med att public service får fortgå i det svenska samhället. Som jag ser det, är det på sätt och vis ett förlegat system och jag kan ifrågasätta om det verkligen fyller sin ursprungliga funktion att stå till tjänst för allmänheten. Men frågan är vad som skulle kunna hända med den svenska massmedian om public service försvann, eftersom allting handlar om efterfrågan och tittarsiffror. Konkurrensen mellan kanalerna skulle möjligtvis kunna bli ännu större och SVT hade fått ge sig in hårdare i den kampen. Kanske hade skattebetalarna blivit nöjda över att slippa betala den envisa TV-avgiften, men frågan är hur länge de hade stått ut med alla skräpprogram (vilket risken är att det blir) och slutligen kanske saknat ”Debatt” och ”Plus” . Som sagt, jag är kluven i frågan, men tror ändå att public service har någonting att bidra med till de olika grupper som finns i svenska samhället. Jag ska göra mitt bästa för att inte rabbla alla svärord som finns i svenska språket nästa gång det är dags att betala TV-licensen och tänka en extra gång.  Jag låter följande citat få avsluta detta (aningen snurriga) blogginlägg:


Att tillhanda livskraftig public service är ingen enkel sak, framför allt inte i samhällen som präglas av etnisk och kulturell mångfald och där det i samhället finns rörelser med motsatta politiska och sociala mål. Hur de offentliga medierna ska kunna avspegla en upplyst allmän uppfattning bland medborgarna och ändå stå redaktionella och kulturellt självständiga gentemot staten eller någon annan auktoritet är likaså ett ständigt problem.

                                                                                                              (McChesney, R.W. 2001, s.282)

Maria Boo
Mem 07

Litteratur:

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2003) Massmedier En bok om press, radio& TV,  8:e upplagan, Albert Bonniers Förlag

McChesney, Robert W. (2001) All makt åt medierna – eller ge folk vad folk vill ha, Bokförlaget DN, Stockholm

Den 1 juli 2009 tog Sverige över ordförandeskapet i EU, ett ordförandeskap som sträcker sig till den 31 december samma år. Inför detta skapades under regeringskansliet ett sekretariat som sköter ordförandeskapet. Detta sekretariat skapades enbart med detta syfte, det är ett projekt under perioden då Sverige är ordförande i EU som kommer att ha ett slut när detta är över. Elisabet Idermark, som för tillfället är tjänstledig från sin tjänst på Högskolan i Kalmar, arbetar inom detta sekretariat som möteskoordinator, eller som det fint heter på engelska, event manager. Hennes uppgift, tillsammans med ytterligare 12 koordinatorer, är att planera och utforma 113 officiella möten i Sverige, varav 16 hon har ansvar för. Det framgår tydligt att utformningen av dessa möten innebär otroligt mycket arbete, det är mycket som ska planeras och mycket att tänka på inför ett möte. Det handlar bland annat om planering av hotell, säkerhet, transporter m.m.

Inför sitt arbete som möteskoordinator fick Idermark gå på möten i Tjeckien, tidigare ordförande i EU, för att observera hur de officiella mötena kunde gå till för att på så sätt få en inblick i det som skulle komma inför Sveriges ordförandeskap i EU. Det kan kanske låta enkelt för en utomstående att ordna ett sådant möte, men Idermark menar att det handlar om mycket runt omkring och betydligt mer planering än vad man kan tro, såsom placering vid ett ”Family Photo” och medias närvaro. Ett sådant möte handlar till stor del om att ordförandelandet ska kunna visa upp sig för de andra länderna.

Under föreläsningen visar Idermark ett antal bilder från olika möten som hållits i Sverige, bland annat från Kalmar där ett möte nyligen anordnats. Det är intressant att få se hur det faktiskt kan se ut på ett sådant möte, då det inte är någonting som man kanske hade fått se och ta del av annars. Det framkommer också tydligt att det står mycket arbete och planering bakom varje möte. Det är bland annat viktigt att logotypen och den grafiska profilen som skapats inför ordförandeskapet är närvarande vid varje möte, då framförallt vad det gäller profilens färger. Idermark menar att dessa möten inte handlar om att fatta stora beslut utan är istället informella möten där de bereder frågorna som kanske tas upp vid senare tillfällen. Det handlar snarare om att länderna ska utbyta erfarenheter med varandra och presenterar saker för varandra än att fatta stora beslut.

Idermark pekar på ett antal ledstjärnor, målsättningar som finns för ordförandeskapet. Det ska vara svensk prägel på EU-mötena och detta handlar om god funktionalitet, vilket hon menar att detta är någonting som svenskar är väldigt bra på. Dessutom ska det vara gästfrihet utan överdåd som man kan säga är det typiskt svenska ”lagom”. Hon tar även upp andra ledstjärnor såsom jämställdhet, tillgänglighet, miljö- och klimathänsyn, öppenhet under säkra former och att mötena ska visa upp det svenska kunnandet. Det är ofta många människor, ministrar, från andra EU-länder som närvarar vid dessa möten vilket gör dem till ypperliga tillfällen att visa upp Sverige, menar Idermark.

Det framkommer från Idermarks föreläsning att kommunikation är en ytterst väsentlig del i hennes arbete som möteskoordinator. För att mötena ska kunna fortlöpa enligt planerna och undvika eventuella motgångar krävs god och kontinuerlig kommunikation mellan möteskoordinatorerna. Enligt Mattelart & Mattelart (1998) i boken Theories of Communication – a short introduction kan kommunikation ses som en pågående process som finns på flera olika nivåer. Kommunikation är dessutom en interaktiv process, det är relationen som är det viktiga. Författarna menar dessutom att mänskligt beteende har kommunikativt värde. (Mattelart & Mattelart, 1998)Möteskoordinatorerna hade haft det betydligt svårare att sköta sitt arbete om kommunikation inte hade varit en så pass viktig del som det faktiskt är. ”One cannot not communicate” (Mattelart, A. & Mattelart, M. 1998 s.53)

Frågan jag ställer mig kring det som framkommit från Idermarks föreläsning är om det faktiskt är värt det? Bara tanken på de stora kostnaderna som alla dessa möten innebär kan göra en helt vimmelkantig. Man kan tycka att det borde finnas någonting bättre att lägga alla dessa pengar på, i synnerhet då vi befinner oss en rådande finanskris. Dessutom är jag ytterst tveksam till att det verkligen är den rätta bilden av Sverige som besökarna får ta del av, eller om allt bara är en fasad…

Maria Boo
Mem 07

Litteratur: Mattelart, Armand & Mattelart, Michèle (1998) Theories of Communication A short introduction, SAGE Publications, London
 

Vid vår första föreläsning på kursen Medier och Samhälle fick vi möta Sara Svensson, som arbetar som informatör på Kalmar Kommun. Genom föreläsningen gavs en inblick i hennes yrkesroll i en offentlig organisation, men även vad som skiljer en informatörs roll i en offentlig kontra en privat organisation. Jag vill även här nämna att jag själv inte deltog på denna föreläsning, utan har tagit del av anteckningar och kommentarer kring föreläsningen av studiekamrater.

Många tror att informatörens yrke är någonting som alla kan klara av, vilket absolut inte är fallet och det kan ofta förefalla oklart vad en informatör egentligen gör i sin yrkesroll. Det framkommer att kommunikation har kommit att bli allt viktigare i organisationer, vilket vi även har diskuterat i tidigare kurser. Organisationer har äntligen börjat få upp ögonen för att kommunikation har en betydligt viktigare roll än de tidigare trott.  En informatörs roll syftar till att fungera som en länk mellan organisationen och olika målgrupper och ska sprida information. Samtidigt ska informatören bevaka omvärlden för att göra det möjligt för en organisation att reagera på förändringar som kan ske omkring dem. Det är viktigt att på rätt sätt använda sig av den information som man har. I våra organisationsstudier har det framkommit att en organisation till viss del är beroende av sin omvärld och måste interagera med den för att fungera på bästa sätt. Genom att kommunicera med sin omgivning har en organisation större möjligheter att utvecklas än om den helt skulle stänga ute omvärlden.

Enligt Sara Svensson skiljer sig en informatörs roll i en offentlig organisation gentemot informatörens roll i det privata näringslivet och pekar på både skillnaderna och de positiva aspekterna kring detta. Hon menar att en informatör i den offentliga sektorn präglas mer av öppenhet, vilket innebär att alla har möjligheten att ta del av den information som finns. Till en följd av detta framkommer det också att alla har rätt att tala med journalister och media, informatören har en meddelandefrihet. I det privata näringslivet är detta betydligt mer låst och det är inte vem som helst som har rättigheter och befogenhet att uttala sig i media. Utifrån de skillnader som Svensson berättar om och som hon ser som positiva aspekter i sitt arbete framkommer det att öppenhet är viktigt inom en offentlig organisation. Det behöver inte vara någon som ska vara rädd för att få en smäll på fingrarna och gemene mans åsikter spelar faktiskt roll, trots att det föreligger en hierarkisk struktur inom kommunen. Det råder trots detta en demokratisk struktur.

Informatören arbetar för allmänhetens bästa, vilket inte är speciellt förvånande. Hon arbetar inom en kommun och som jag ser det är en kommuns roll att arbeta just för att allmänheten ska ha det så bra som möjligt. En kommun ska arbeta för att andra (allmänheten) ska få det bättre. Som jag ser det är en informatörs funktion inom en kommun att på bästa sätt kommunicera med omgivningen, eller det kan faktiskt vara nyckeln till att det överhuvudtaget fungerar i en organisation. Därför kan det vara svårt att förstå att så många organisationer helt har bortsett och inte insett väsentligheten i att kommunicera, både internt och externt.  I synnerhet som kommun, där informatörens roll syftar till att öka förståelsen för kommunala yrken hos invånarna och faktiskt få dem att inse att det ligger demokratiska processer bakom arbetet. Därför spelar kommunikation en viktig och väsentlig roll för kommunen.  Hadenius och Weibull (2003)menar i sin bok Massmedier – En bok om press, radio & TV att massmedierna har kommit att få en allt viktigare roll i samhället eftersom de kan komma att ha en avgörande betydelse för opinionsbildningen och att massmedierna spelar en stor roll i det demokratiska samhälle vi lever i. Med tanke på att vi människor dagligen tar del av en stor mängd massmediala meddelanden har kommunikation bidragit till att hjälpa samhället att orientera sig i omvärlden. (Hadenius, S. & Weibull, L. 2003)Detta ser jag som en viktig aspekt att ta hänsyn till i sitt yrke som informatör, i synnerhet att inse inom kommunen att massmedia till kan bidra till att nå och skapa förståelse hos kommunens invånare.

Det är väldigt intressant att få en inblick i en informatörs yrkesroll och dessutom att få ta del av både positiva och negativa aspekter. Det är lätt att tro att öppenhet och en platt struktur kan komma att lösa många problem inom en organisation, att få höra Svensson berätta att detta även kan ställa till problem inom organisationen tror jag var viktigt för oss som studenter var viktigt att få höra. Ofta kan det vara så att man tror att platthet och öppenhet kan lösa de flesta problem, men ibland kan det faktiskt krävas en chefs järnhand för att lösa problem och konflikter. Faktum kvarstår: utan kommunikation, ingen organisation!

Maria Boo
Mem 07


Litteratur: Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2003) Massmedier En bok om press, radio& TV,  8:e upplagan, Albert Bonniers Förlag