Media á la Boo

Tillsammans med yttrandefrihet är informationsfrihet en grundläggande frihet och rättighet enligt regeringsformen. Detta var huvudpunkten för Eva Jönssons föreläsning, informationsfrihet där hon även diskuterade offentlighetsprincipen och svenska medborgarnas rätt att ta del av allmänna handlingar.

Informationsfrihet innebär att alla människor har rätt att få tillgång till allmänna handlingar och enligt offentlighetsprincipen, som är ett centralt inslag i svensk demokratisk tradition. Då det generellt talas om offentlighetsprincipen rör det i första hand reglerna om handlingsoffentlighet.  Jönsson berättar att myndigheterna har en skyldighet gentemot medborgarna att lämna ut allmänna offentliga handlingar. Dock finns det, trots denna skyldighet mycket att tänka på innan en myndighet är villig att lämna ut en handling.

Vad är egentligen en allmän handling? En handling enligt grundlagen kan skapas och förvaras i vilken teknisk form som helst. I lagen framkommer det att reglerna för offentligheten ska tillämpas på att medier för lagrad information, här är det tillgängligheten till dem som avgör. (Olsson, 2006) För att en myndighet ska vara skyldig att lämna ut handlingar så måste denna handling vara allmän och offentlig. En förutsättning är att handlingen förvaras på en viss myndighet för att den ska räknas som allmän (Olsson, 2006). Dessutom måste dessa handlingar vara förvarad och inkommen eller förvarad och upprättad. Att en handling är förvarad innebär att myndigheten har handlingen tillgänglig. En handling är inkommen då den har anlänt till myndigheten och blir då allmän (Olsson, 2006) En upprättad handling ses som allmän först då den antingen har justerats, slutbehandlats eller expedierats. Om handlingen uppfyller dessa krav ska myndigheten lämna ut den. Dock finns det fortfarande vissa begränsningar då en allmän handling kan ses som hemlig och vara belagd med sekretess. Vad som är sekretess är enligt Jönsson en tolkningsfråga och möjligheten finns att få ut en allmän handling genom att låta myndigheten göra en sekretessbedömning.

Olsson (2006) menar att det är viktigt för varje svensk medborgare att rätt att ta del av allmänna handlingar eftersom det gynnar ett fritt meningsutbyte i samhället, men att det trots detta finns vissa inskränkningar i lagen. Sekretess gäller exempelvis rikets säkerhet, det allmännas ekonomiska intresse och den centrala finanspolitiken etc.

Jag kan förstå att det är en klar fördel för exempelvis en journalist att vara medveten om hur det fungerar då man vill ta del av vissa handlingar. Det kan underlätta arbetet betydligt om det står klart för en exakt hur man ska gå tillväga för att få ut en handling från en myndighet. Dessutom är det viktigt som medborgare att veta att man faktiskt har rätt till vissa handlingar, men även att veta bakgrunden till varför man till exempel inte får ta del av en viss handling. Detta är fortfarande till viss del en rörig djungel för mig, men jag förstår att vara insatt i svenska lagar kring informationsfrihet, tryckfrihet, yttrandefrihet, sekretess m.m. är en värdefull tillgång i arbetslivet.

/Maria Boo
Mem 07


Litteratur:

Olsson, Anders R. (2009) Yttrandefrihet & Tryckfrihet Handbok för journalister,  Studentlitteratur AB, Lund

Många av oss studenter på Media Management kommer säkerligen att bli chef någon dag i framtiden i mediebranschen. För oss är det därför väsentligt att ha kunskap kring lagar och begränsningar som vi måste ta hänsyn till i vårt arbete. Eva Jönsson, universitetsadjunkt, föreläste därför om lagen kring yttrandefrihet och tryckfrihet för att öka vår förståelse kring de lagar som vi som medborgare måste rätta oss efter. För mig är detta en total djungel och betydligt mer komplicerat än man kanske trott. Det är inte alltid tydligt vilken lag som gäller för ett brott och inte heller tydligt vem som bär ansvaret för det.  Eva Jönsson försökte ledsaga oss i denna djungel och berättade om yttrandefrihetsgrundlagen, tryckfrihetsförordningen och regeringsformen och tillämpningen av dessa.

Tre av våra grundlagar innehåller regler om yttrandefrihet: regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. I regeringsformen finner vi rättigheterna kring yttrandefrihet och informationsfrihet. Dessa kan begränsas med hänsyn till vissa ändamål, då det kan handla om bland annat rikets säkerhet, folkförsörjningen och allmän ordning och säkerhet. Under regeringsformen finns tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), där TF är grundbulten och ses som viktigast av de yttrandefrihetsgrundlagarna, av historiska och praktiska skäl. Den ger medborgarna rätt att uttrycka sina tankar, åsikter och ger rätt att offentliggöra allmänna handlingar. (Olsson, 2009) TF skyddar yttranden i tryckt form, det är det grundläggande medlet och trycket som tryckmetod som ska skyddas.

Yttrandefrihetsgrundlagen ska säkra yttrandefriheten i andra medier än den tryckta skriften, det går av flera skäl inte att tillämpa tryckfrihetsförordningen på andra kommunikationsformer, men trots det är det flera principer som är desamma för de båda grundlagarna, såsom censurförbudet, meddelarskyddet och ensamansvar för utgivare.  (Olsson, 2009) ”Lagen tar sikte på medier som kan fylla samma funktion som tryckta skrifter – att sprida yttranden till en större allmänhet.” (Olsson, 2009 s.27)Detta kan handla om exempelvis radioprogram, ljudupptagningar och film. Till skillnad mot tryckfrihetsförordningen innehåller YGL en rad förbehåll och inskränkningar som setts som nödvändiga av tekniska och juridiska skäl.

En grundsten i lagarna kring yttrandefrihet är att det måste finnas en ansvarig utgivare. Vid exempelvis en filmdistribution av en föreläsning är föreläsaren skyddad av meddelarskyddet, det är istället den som är ansvarig utgivare som blir ansvarig för brott mot yttrandefriheten. Detsamma gäller för tryckta medier, det måste finnas en ansvarig utgivare. Det kan låta enkelt, men det är det verkligen inte. Det kanske inte alltid anges någon ansvarig utgivare. Här är exempelvis bloggar ett bra bevis på att den tekniska utvecklingen har kommit att göra tillämpningen av lagarna kring yttrandefrihet mer komplexa. Vi befinner oss i en ständigt föränderlig teknisk värld, den digitala utvecklingen har utvecklats med snabb hastighet. Det har därför kommit att bli allt mer komplicerat med lagstiftningen och kanske ännu mer otydligt. Det är inte längre så tydligt vem som är ansvarig utgivare. Som jag ser det kan vi inte stanna kvar vid uråldriga lagar, utan i takt med den digitala utvecklingen måste även lagarna kring yttrandefrihet utvecklas och anpassas efter våra nya kommunikationsformer.

Maria Boo
Mem 07

Litteratur: Olsson, Anders R. (2009) Yttrandefrihet & Tryckfrihet Handbok för journalister,  Studentlitteratur AB, Lund