Media á la Boo

Det här är Boo's sista inlägg i den här bloggen. Under några veckor har ni fått äran (?) att följa mig under kursen Medier och Samhälle och de ämnen som har diskuterats under kursen, men nu har slutet kommit. Föreläsningarna under kursen har alla behandlat ämnen som i hög grad är aktuella för oss mediestudenter och jag kan tycka att kursen har öppnat några fler hål i hjärnan och fått oss alla att reflektera över de ämnen som tagits upp.

I bloggen har ni kunna följa mig och de föreläsningar vi haft under kursen och med dem som utgångspunkt har jag diskuterat mina egna tankar och även litteratur som jag anser ha varit relevant för de resonemang som förts. Denna typ av examination var någonting helt nytt för mig och det känns skönt att få testa någonting annat efter den stora mängden salstentor på BBS. Sen är det ju faktiskt rätt kul att blogga också! 

Jag har inte mycket mer att säga, hjärnan blir ofta tom när en kurs har tagit slut för att göra lite plats till nästa. Så nu tackar jag för mig och önskar en angenäm läsning!


/Maria
 

I det demokratiska samhälle vi lever i idag är det viktigt för varje enskild medborgare att göra sin röst hörd, exempelvis genom att aktivt delta i de val som spelar roll för samhället. Tack vare den nya teknologiska utvecklingen som framkommit har det dessutom blivit enklare för den svenska medborgaren att på olika sätt delta i debatter och föra fram åsikter. Under föreläsningen med Anneli Ekelin introducerades begreppet e-deltagande och förde en diskussion kring dess betydelse. Trots att vi som medborgare har möjligheten att aktivt delta i demokratiska processer kan man ändå ifrågasätta om detta deltagande överhuvudtaget får några märkbara effekter eller inte.

Anneli Ekelin inleder sin föreläsning med att föra fram begrepp som ingår i det forskningsfält som forskar kring samspelet mellan samhälle och teknik, där hon menar att teknikutvecklingen sker i samspel med samhället. Forskningsfältet innefattar e-governance, e-government, e-förvaltning, e-tjänster och e-demokrati. E-governance och e-government omfattar utvecklingen av e-förvaltning och e-tjänster. E-demokrati är samlingsbegrepp för förändringsprocesser. De förändringar som sker syftar till att sätta medborgarperspektivet i centrum. I detta forskningsfält är e-deltagande en del av e-government som innefattar omvandlingen av offentlig verksamhet genom införande och utveckling av ny teknik och en fördjupning av e-demokratin. Det är deltagandet som är det viktiga.

Visionen kring e-deltagande menar Ekelin är att finna nya former av representation och ge medborgarna en möjlighet att delta i hela den demokratiska processen. Det är medborgarnas deltagande som är i fokus och utökat deltagande ses som ett möjligt sätt att fördjupa vår demokrati. Att få medborgare att aktivt delta i demokratiska processer menar Ekelin är en medveten strategi för myndigheter, på så sätt kan de vinna ökat förtroende och legitimitet. Det kan dessutom förnya politiken på olika sätt. Trots att e-deltagande verkar vara ett vinnande koncept, att få medborgarna att bli aktiva deltagare i förändringsprocesser så är frågan om vi verkligen blir delaktiga i dem. Får vårt deltagande några effekter eller inte?

Att demokratin är viktigt i vårt samhälle kan knappast någon missat, det är varje medborgares plikt att verka för demokratin. I På väg mot medievärlden 2020 (2005) beskrivs det offentliga rummet som den viktigaste arenan för den demokratiska processen, där medborgare kan föra diskussioner och har möjligheten att påverka den politiska dagordningen. Det framgår även att den digitala utvecklingen, i synnerhet Internet, har kommit att påverka det offentliga rummet. De traditionella medierna har sedan tidigare haft en viktig funktion i det offentliga rummet, men detta har kommit att förändras och präglas istället av hierarki, med enkelriktad kommunikation uppifrån. På så sätt har medborgaren förvandlats till åskådare istället för deltagare. Lars Ilshammar (2005) menar att ”inte heller de nya digitala medierna tycks ge mycket hopp för det offentliga rummets idé om politisk frihet och jämlikhet när de snabbt inordnas i samma makt- och ägarstrukturer”. (Hvitfelt, H. & Nygren, G. 2005 s.302) Internet ger oss betydligt större möjligheter att vara deltagande i diverse processer och vi har möjligheten att ta del av information som vi annars kanske inte gjort. Vi har möjligheten att delta i politiska processer och vi tror kanske att vi har någonting att säga till om, att det vi säger verkligen kan göra någon skillnad. Frågan är om det verkligen är så eller om det, som Ekelin nämnde, är ett spel för gallerierna. Finns det några mätbara eller synbara konsekvenser för demokratin av vårt aktiva deltagande? Är vi delaktiga överhuvudtaget? Visst, vi kan genom den nya teknologiska utvecklingen föra fram våra åsikter på ett enklare sätt än tidigare, men jag tror snarare att det är som Lars Ilshammar (Hvitfelt, G. & Nygren, H. 2005) nämner i På väg mot medievärlden 2020 att medierna hamnar i strukturer som påverkar det offentliga rummet och på så sätt även demokratin. Jag har en känsla av att den svenska medborgaren kan vara medveten om det faktum att deltagande inte nödvändigtvis betyder att man är delaktigt i det som sker. Denna insikt kan kanske leda till att man låter bli att delta överhuvudtaget eftersom man inser att det man gör eller säger inte spelar någon roll, vilket möjligtvis kan bli ett bakslag för demokratin. Det kanske känns tungt att veta att man inte har så mycket att säga till om, men det gäller att kämpa på. Någon gång får du kanske dina 15 minuter i rampljuset och chansen att slå ditt slag för demokratin!

Maria Boo
Mem 07 

Litteratur:

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2005) På väg mot medievärlden 2020 - Journalistik, teknik och marknad, Studentlitteratur Lund

I tidigare inlägg har det digitala samhället och tillgången till information diskuterats efter en föreläsning med Fredrik Hertzman. Det digitala samhället stod på agendan ytterligare en föreläsning med Hertzman där diskussionen kring informationstillgänglighetens beroende av tid och rum togs upp.

Det förändrade digitala samhället har inte bara förändrat tillgången till information, utan även förutsättningarna för företag har förändrats vad det gäller tid och rum, vilket Hertzman menar får konsekvenser. Ny teknik och digitalisering har bidragit till att företag har kunnat bli mer flexibla, de är inte längre så beroende av att befinna sig på en plats. De har mer rörelsefrihet vilket innebär att de inte är bundna till det lokala samhället som de verkar i, utan kan röra sig mer globalt. Det nya digitala samhället har lett till att företag har större möjligheter att röra sig fritt mellan tid och rum. Gillian Doyle skriver i Understanding Media Economics (2005) att Internet har kommit att bli ett allt större forum för inköp och försäljning och information sprider sig betydligt fortare genom Internet. På så sätt kan konsumenten snabbt få information om produkter och tjänster (Doyle, G. 2005)

En stor skillnad som har kommit med det digitala samhällets utveckling är att vi numera kan köpa eller få tag i produkter som kan överföras elektroniskt till oss, elektroniska saker i fysisk form. Detta kan exempelvis handla om musik, ljudböcker, filmer etc. Denna tillgång har lett till att människor i dagens samhälle, tills skillnad från tidigare, tittar och lyssnar mer på olika saker. Referensramarna är inte längre så likartade som tidigare då medietillgången var betydligt mindre, vilket gjorde att många människor såg samma eller hörde samma saker. Förr var det radio och TV som gav gemensamma referensramar, men hur ser det egentligen ut i dagens samhälle? Som jag ser det så är det fortfarande radio och TV som bidrar mycket till våra referensramar, men numera ser vi människor på betydligt mer olika saker vilket gör att den stora befolkningen inte längre delar referensram i samma utsträckning. Vi delar snarare referensramar i mindre grupper, såsom vänkretsar, där ett visst medieutbud blir gemensamt för alla. Samhället tar inte längre del av samma medieutbud eftersom utbudet har blivit betydligt större, vilket vi är villiga att ta emot.

Den möjlighet till näthandel som svensken (och alla andra) har på sätt och vis ställt till det för ”fysiska” butiker. I synnerhet butiker som säljer film och musik har förlorat på näthandeln eftersom Internet numera gör det möjligt att köpa skivor och ladda ner direkt på sin dator. Varför ska man behöva röra sig till en butik när man kan göra det mycket enklare på Internet? En intressant aspekt som Hertzman avslutar sin föreläsning med är att berätta att de 1 000 populäraste skivorna står för 80 % av marknaden, medan samma skivor enbart står för 1/3 av Internetmarknaden. Detta beror mycket på att utbudet är betydligt större på Internet och att vi får tillgång till musik som vi annars kanske inte upptäckt genom exempelvis MySpace eller bloggar. Internet gör det väldigt enkelt för oss att upptäcka nya saker, musik inte minst.

För mig är Internet en stor tillgång. Jag gillar att möjligheten finns att upptäcka saker som man annars kanske inte gjort, vilket det stora utbudet bidrar till. Dessutom blir utbudet ofta nischat efter oss själva eftersom våra köp registreras, vilket gör det möjligt för Internetföretag att nischa sina produkter efter sina kunder. Har jag en gång köpt en viss bok kan jag få erbjudande om andra böcker som kanske skulle passa mig. Detsamma gäller i musikväg, Spotify ger mig varje dag förslag på artister som jag kanske skulle tycka om att lyssna på. Program som Spotify och Itunes gör det väldigt enkelt för oss att spela just en viss låt vid ett visst tillfälle, utan att behöva leta upp skivan och placera den i stereon. Dock kan jag erkänna att det visst känns en aning trist att man inte längre köper skivor utan istället använder Spotify, det finns en viss charm med att ha den fysiska produkten. Med det inte sagt att jag köper den. Varför betala dyra pengar för en skiva när jag kan få den gratis genom Spotify?

Maria Boo
Mem 07

Litteratur:
Doyle, Gillian (2005) Understanding Media Economics Sage Publications, London

Kombinationen genus och medier, en inte så ovanlig diskussion som med jämna mellanrum tar upp stor plats i samhällsdebatten. Britt-Marie Ringfjord, lärare på IKD och genusforskare, föreläste för oss kring genus och könsroller och gav oss även en tillbakablick på feminismen och kvinnorörelser. Den aspekt som jag finner mest intressant i debatten kring könen är på det sätt som män och kvinnor framställs i våra medier, någonting som kan diskuteras i det oändliga och som även kommer behandlas i detta inlägg.

Ringfjord inledde sin föreläsning med att berätta att det i varje kultur finns ett antal föreställningar om könen, om vilka egenskaper män och kvinnor bör ha för att tolkas som man eller kvinna. Det handlar alltså om att män och kvinnor har olika könskoder som definierar könet och dess egenskaper. Hon menar dessutom att genus är det socialt konstruerade könet och det är könsrollen som visar vilka rättigheter och skyldigheter som vi förknippar med det biologiska könet. Genom att använda definitionen genus kan vi komma bort från den tankekonstruktion som grundar sig på det biologiska könet. Genom att använda begreppet genus visas det hur kön uppstår genom sociokulturella processer och hur dessa konstrueras i relationer mellan kvinnor och män.  Det är huvudsakligen de socialt konstruerade skillnaderna mellan män och kvinnor som är intressanta för samhälls- och medievetenskaplig forskning.

Under föreläsningens slutskede berättade Ringfjord om Anja Hirdman som skrivit boken Tilltalande bilder, vilken jag sedan tidigare kände till. I boken har Hirdman analyserat synen på publiken i Fib Aktuellt och Veckorevyn, en undersökning som pågått under många år. En fråga som ställdes kring detta var att det kan anses konstigt att jämföra dessa två tidningarna med varandra, men jag anser inte det vara en jämförelse mellan de två tidningarna. Jag tror att det snarare handlar om att se hur kvinnor framställs i de här kvinnorna och vad dessa egentligen säger till de kvinnor och män som läser de här tidningarna. Men det är också uppenbart att det inte skiljer särskilt mycket mellan de här två tidningarna, exempelvis vad det gäller tidningarnas framsidor. Veckorevyns hade enkelt kunnat tas för Fib Aktuellt och tvärtom, bara genom omslagsbilderna.

Kvinnor figurerar och representeras på ett visst sätt inom medierna, och det är inte svårt att se att kvinnobilden ofta är missvisande eller helt felaktig. Det finns forskning som visar att på det sätt som kvinnor representeras i media i alls överensstämmer med den verklighet som vi lever i. Media ger en missvisande bild av kvinnornas identitet. Då media har en viktig funktion att representera grupper i samhället och visa den stora publiken hur en specifik grupp är, är det viktigt att de visar realistiska representationer. Medierna måste försöka komma så nära verkligheten som möjligt när de representerar kvinnor och andra grupper i samhället. (Curran, J. & Gurevich, M. 2005)Veckorevyn och Fib Aktuellt är bara en liten del av den representation som sker av kvinnor. Det är bara att läsa en vanlig dagstidning och se hur kvinnorna representeras. På så sätt bidrar medierna till att kvinnors roll ses på ett visst sätt och upprätthåller dessutom bilden av dem.

Som jag ser det så är det inte mycket som har förändrats när det gäller tidningar för kvinnor, såsom Veckorevyn. Fortfarande berättar de för oss hur kvinnorna ska se ut, de bästa tipsen för att bli framgångsrik och hur man som kvinna tillfredsställer en man. Jag har för längesedan slutat läsa sådana tidningar då det mer upprör än berör. Det här anser jag hör tydligt ihop med Ringfjords åsikter, där hon menar att genus är någonting som är socialt konstruerat. Genom media konstrueras män och kvinnor och påverkar och bidrar till den bild vi själv har av kvinnor och män. Media har en stor bidragande roll till hur män och kvinnor framstår och det är enkelt för oss att ta åt oss det som figurerar i medierna. Det är väldigt viktigt att vara medveten om det som medierna visar oss när det kommer till könen, vilket jag tror att många tyvärr bortser från. Det är lättare att blunda för problem som finns än att faktiskt försöka förändra.  Jag tror att det är väldigt svårt att komma bort från det socialt konstruerade könet och svårt att förändra bilden av manligt och kvinnligt, vi befinner oss i de vanemönster som finns och ifrågasätter inte varför saker är på ett visst sätt. Jag hoppas att det någon gång i framtiden kommer att ske en förändring och att bilderna av män och kvinnor blir annorlunda. Tills det sker, fortsätter jag att hålla mig borta från Veckorevyn.

Maria Boo
Mem 07

Litteratur:

Curran, James & Gurevich, Michael, Mass Media and Society (2005) Hodder Education, London